Värderingar, åsikter och ideal.
Inte visste jag att skolarbete kunde vara så deprimerande. Kvicksilver är helt enkelt inget upplyftande. Var tredje mening förklarar hur farligt det är för människor, hur farligt det är för naturen eller hur farligt det är för något annat. Naturskyddsförening efter naturskyddsförening leverar floskel efter floskel och ger intrycket av att man pratade om en nukleär härdsmälta. Om kvicksilver ändå vore så spännande...
Appropå något helt annat, så gick jag förbi stureplan och längs kungsgatan härom kvällen. Stockholms nattiv kan verkligen det där med artificiella människor. Det låg två hemlösa och sov vid en vägg, och alla som gick förbi, säkert jag också, stirrade på dem som om de vore något helt unikt på ett museum. Som att man fick se något helt oväntat och helt främmande. Anledningen till detta tror jag egentligen inte beror på att folk inte bryr sig om dem, utan för att folk förväntar sig att andra skall förvänta sig att man skall bete sig så. Vad gör man inte för att passa in?
Passa in, ja. Jag tror inte att jag någonsin kommer att "passa in". Och lika glad är jag för det. Med dagens ideal passar man ju in enbart om man överger sina personligheter och beter sig precis som gruppen i övrigt, som en outtalad stereotyp. Men jag vill inte vara någon stereotyp, men jag har inte något behov av att vara unik heller. Bara jag blir accepterad för den jag är. Avskyr när jag får frågor om mitt utseende, eller när någon annan får det för den delen. Varför frågar aldrig någon om åsikter, värderingar, ideal, osv? Är det inte intressant, vad jag står för, vad jag kämpar för och vad jag vill. Är det bara intressant hur jag ser ut? Utseendet får du ju dessutom se själv. Mina åsikter, värderingar och ideal är bara mina. Ingen kan se dem, ingen kan på verka dem och framför allt kan ingen ta dem ifrån mig.
Om ditt utseende och folks intresse av dig bygger dig, så låt så vara. Själv byggs jag av mina värderingar, åsikter och ideal!
Ibland är det jobbigt att vara den där som inte passar in ...tro mig jag vet. Men samtidigt är det bra att våga redan nu. Det är läskigt med de där människorna som har snyggisbrudar/killar som ideal ... tänk dig att ha en dokusåpakändis som förebild? Hur sjuk har den här världen blivit egentligen?
Du ska veta att de människor som bara ser till ditt yttre nu också kommer att vakna (iaf en majoritet av dem) och förstå att det yttre inte betyder något alls. Endel av dem vaknar dock alltför sent, men dem är det bara synd om.