Är det någon som reagerar mot gatuvåldet fortfarande?
Efter den enorma uppståndelsen som följde dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani tidigare i månaden uppstod en diskussion angående att denna typ av uppståndelse, som endast kan uppstå med medias hjälp, endast uppstår när det är personer från de övre samhällsskikten som drabbas. Det tänker jag lämna okommenterat, eftersom att jag har alltför dålig koll för att kunna uttala mig, men jag vill bestämt klargöra att jag absolut inte utesluter att så är fallet.
Jag läste någon vecka efter tragedins inträffande en krönika i någon av morgontidningarna, där en krönikör eller liknande skrev om ungdomskulturen idag. Skribenten beskrev ett ojämställt, sexistiskt hederssamhälle där den som trampar på flest belönas mest. Jag vill härmed understryka hur oerhört rätt skribenten hade i sina påståenden. Även om mina åsikter naturligtvis är ytterst subjektiva. Som ungdom är jag ju, ofrånkomligen, en del av ungdomskulturen, även om jag tvivlar starkt på att jag är en del av någon form av hederskultur. Men det är så som ungdomskulturen fungerar av idag. Pojkarna jagar flickorna, så gott som aldrig tvärtom, men är egentligen bara ute efter en trofé. Precis lika viktigt att ha de hetaste skorna, kläderna, den hetaste mobiltelefonen och naturligtvis också de hetaste låtarna på mobiltelefonen, så är det mycket viktigt att ha den hetaste tjejen. Vad denna hederskultur egentligen strävar efter är viktigt; prylarna köper (eller snor) man för att få den hetaste tjejen. Och när man har den hetaste tjejen, vad är man ute efter då? Rykte.
Det absolut mest centrala i ungdomskulturen idag handlar om rykte. Många ungdomar gör i princip vad som helst för att förbättra sitt rykte, vilket är orsaken till många av de ungdomsbrott som begås idag. Denna rykteshysteri har också fått till följd att många ungdomar helt enkelt inte kan acceptera någon som helst form av förolämpning eller hedersförlust, i rädslan om att få dåligt rykte. Detta är, enligt de uppgifter som framkommit i media om vad som hände momenten innan Riccardo Campogiani misshandlades, sannolikt anledningen till att Riccardo inte lever idag.
Vad det hela alltså handlar om är en form av hedersvåld. Hedersvåld behöver inte alltid begås mot kvinnor, och behöver absolut inte ha någon form av religion inkluderad. Hedersvåldet förekommer oftare och närmare oss än vi kanske vill och vågar tro.
Det är nu det gäller att vi fortsätter att stå på oss, och aktivt visar vårt förakt mot våldet. Inte bara när en sådan tragedi likt den som drabbade Riccardo, utan hela tiden, tills vi har utrotat denna hederskultur.
/ Sjusovaren
Jag läste någon vecka efter tragedins inträffande en krönika i någon av morgontidningarna, där en krönikör eller liknande skrev om ungdomskulturen idag. Skribenten beskrev ett ojämställt, sexistiskt hederssamhälle där den som trampar på flest belönas mest. Jag vill härmed understryka hur oerhört rätt skribenten hade i sina påståenden. Även om mina åsikter naturligtvis är ytterst subjektiva. Som ungdom är jag ju, ofrånkomligen, en del av ungdomskulturen, även om jag tvivlar starkt på att jag är en del av någon form av hederskultur. Men det är så som ungdomskulturen fungerar av idag. Pojkarna jagar flickorna, så gott som aldrig tvärtom, men är egentligen bara ute efter en trofé. Precis lika viktigt att ha de hetaste skorna, kläderna, den hetaste mobiltelefonen och naturligtvis också de hetaste låtarna på mobiltelefonen, så är det mycket viktigt att ha den hetaste tjejen. Vad denna hederskultur egentligen strävar efter är viktigt; prylarna köper (eller snor) man för att få den hetaste tjejen. Och när man har den hetaste tjejen, vad är man ute efter då? Rykte.
Det absolut mest centrala i ungdomskulturen idag handlar om rykte. Många ungdomar gör i princip vad som helst för att förbättra sitt rykte, vilket är orsaken till många av de ungdomsbrott som begås idag. Denna rykteshysteri har också fått till följd att många ungdomar helt enkelt inte kan acceptera någon som helst form av förolämpning eller hedersförlust, i rädslan om att få dåligt rykte. Detta är, enligt de uppgifter som framkommit i media om vad som hände momenten innan Riccardo Campogiani misshandlades, sannolikt anledningen till att Riccardo inte lever idag.
Vad det hela alltså handlar om är en form av hedersvåld. Hedersvåld behöver inte alltid begås mot kvinnor, och behöver absolut inte ha någon form av religion inkluderad. Hedersvåldet förekommer oftare och närmare oss än vi kanske vill och vågar tro.
Det är nu det gäller att vi fortsätter att stå på oss, och aktivt visar vårt förakt mot våldet. Inte bara när en sådan tragedi likt den som drabbade Riccardo, utan hela tiden, tills vi har utrotat denna hederskultur.
/ Sjusovaren
Nobelpris i frågetecken?
Egentligen kan de nog ge nobelpriset i fysik till vem f a n som helst. Killarna (som det oftast är) som får det har säkert gjort något enastående, det betvivlar jag inte, men vem förstår egentligen vad det är de har gjort?
Korfattat har årets nobelpristagare sett till att hårddiskar har fått större utrymme på mycket mindre plats. Fine.
När sedan nån jäkligt intelligent kille från Umeå Universitet skall förklara i TV vad själva uppfinningen går ut på, så ser man att hans mun rör sig. Men man har inte en susning om vad han egentligen säger.
En annan sak, som Tobbe påpekade här om dagen: Att översätta nobelpristagare i litteraturs verk till t.ex. svenska måste vara det mest otacksamma man kan göra. Storslagna litterära verk ska man översätta, kraven är enorma, och du får inte ens sätta ditt namn på skiten. Skriva böcker kan ju nästan vem som helst göra. Men det är översättarna som gör det svåra jobbet. Inför nobelpris i översättning!
Korfattat har årets nobelpristagare sett till att hårddiskar har fått större utrymme på mycket mindre plats. Fine.
När sedan nån jäkligt intelligent kille från Umeå Universitet skall förklara i TV vad själva uppfinningen går ut på, så ser man att hans mun rör sig. Men man har inte en susning om vad han egentligen säger.
En annan sak, som Tobbe påpekade här om dagen: Att översätta nobelpristagare i litteraturs verk till t.ex. svenska måste vara det mest otacksamma man kan göra. Storslagna litterära verk ska man översätta, kraven är enorma, och du får inte ens sätta ditt namn på skiten. Skriva böcker kan ju nästan vem som helst göra. Men det är översättarna som gör det svåra jobbet. Inför nobelpris i översättning!
En självupprättelse
Nu har Sjusovaren äntligen vaknat från sin nästan 3 månader långa blogg-sömn. Min far har kontinuerligt hackat på mig, allt grövre som dagarna blev flera, för att jag skriver för sällan. Så nu gör jag det igen.
Först vill jag bara berömma mig själv för att jag hade sinnesnärvaro nog inatt att ringa brandkåren när jag och en kompis upptäckte att två kolonistugor på ängen stod i brand. Måste dock säga att nissarna på brandförsvaret tummade rejält på regeln som säger att de måste vara på plats inom nio minuter.
I övrigt så hade jag inte tänkt skriva så mycket ikväll, sängen kallar eftersom att det inte blev så mycket sömn inatt då jag kom hem vid 4-tiden på morgon efter eldsvådan. Och det är ju en dag imorgon också.
Jag ämnar återkomma med fler inlägg inom kort
På återseende
/ The one and only, Sjusovaren
Först vill jag bara berömma mig själv för att jag hade sinnesnärvaro nog inatt att ringa brandkåren när jag och en kompis upptäckte att två kolonistugor på ängen stod i brand. Måste dock säga att nissarna på brandförsvaret tummade rejält på regeln som säger att de måste vara på plats inom nio minuter.
I övrigt så hade jag inte tänkt skriva så mycket ikväll, sängen kallar eftersom att det inte blev så mycket sömn inatt då jag kom hem vid 4-tiden på morgon efter eldsvådan. Och det är ju en dag imorgon också.
Jag ämnar återkomma med fler inlägg inom kort
På återseende
/ The one and only, Sjusovaren