ansvar

Man vill inte ge omogna kids för mycket ansvar.

Men med ansvaret kommer mognaden.


hmm... klurigt det där...

Skyll inte idealen på media.

Hur kan gemene svenska människa beskylla media för att hon har snedvridna ideal?

Alltid samma grej; "media påverkar", "det är medias fel" samt "det är media som sabbar allt". Skitsnack, det är vi människor som tillsammans sätter upp våra gemensamma krav och ideal. Skyll inte på att media framhäver en viss sorts (konstgjord) människa, media ger oss bara vad vi frågar efter T.ex.. gnäller lustigt många på att "idol"-juryn är för elak, men det är ofta samma människor som sitter och kollar på s k i t e n. Jag tror inte att producenterna bakom programmet är intresserade av att skapa något moraliskt exempel, eller att vi egentligen ens ska tycka att det är ett bra program. De är bara intresserade av att vi ska titta på det. Och det gör vi ju, tydligen. Tittarsiffror ger pengar, pengar är the main thing.

Utbudet i media är som med allting annat: utbud och efterfrågan styr. Om vi ber om ett program med plastikopererade nollor som skall stå framför en kamera och se attraktiva ut (nej, jag syftade inte på idol) så sätter jag allt jag har på att vi får det. Men skyll sedan inte på media när ni tycker att det är märkligt att man visar sådana program.


Vad är på väg att hända med allting?

En vän till mig snappade upp det här citatet på bussen, sagt av en tonårig tjej:

- Jag fick iallafall fyra rätt på DNs nutidsorientering, eftersom Göran Persson är den nya statsministern och den där hemsidan dom stängde ner hette pirat.se


WHAT??? Tro inte att hon är ensam om att vara helt ute och cykla i informationsdjungeln. Läskigt många tror sig veta liknande lögner som sanning. Varför? För att man inte bryr sig.

Skit samma om Persson eller Reinfeldt är statsminister - Det blir ju ingen skillnad ändå. Eller?


Underskatta aldrig dina konstruktiva handlingar.

I Sverige finns det en sak som vi undermedvetet tycker mer om än allting annat - att gnälla. Vi gnäller, och gnäller, och gnäller. All heder åt det. Nu skall jag kommentera en grej som det gnälls väldigt mycket på.

Något som får mycket, mycket skit, framför allt från ungdomar, är den svenska psykvården. Unga, självdestruktiva, psykiskt nedbrytna ungdomar, skrämmande stor del tjejer, tas in på psykvården för att helt enkelt förhindra dem från att fortsätta förstöra sig själva. En debatt pågår ständigt om vad man gör med dessa individer, som inte ser något ljus i någonting, som aldrig kan värdera sin egen insats eller förmåga korrekt, utan rakt igenom har inställningen att den egna individen och allmänheten är värdelös.
Och givetvis är det oerhört svårt att vända denna nedåtgående spiral att gå uppåt igen. Det är som att försöka göra en rutten banan mogen igen. Nåja, kanske inte riktigt så illa. Men om man ska hjälpa någon som mår så dåligt, så måste den själv ta initiativet, annars är det skvatt omöjligt.

Själv har jag pratat med många som befunnit sig i detta stadium av en individs befinnande. Några av dem har klarat att vända sin spiral rätt, så vitt jag vet lever alla fortfarande. Jag brukar försöka prata med dem, få dem att värdera sig själva och sina konstruktiva handlingar korrekt. Men jag har med tiden insett att jag inte är någon bra psykolog. Bara väldigt hjälpvillig. Det är också någonting som skall värderas högt!