sjusovaren

Eftersom jag valt att ha min blogg på domänen blogg.se, så har jag den stora favören att varje gång jag skall logga in på mitt bloggkonto se en lista på de senast upplagda blogginläggen på domänen. Dock måste jag med viss bedrövan säga att det är sällan man hittar något som är värt att läsa. Förmodligen är inte det här inlägget heller värt att läsa. Jag är nog bara bitter och cynisk, vilket bekräftar Tobbes upprepade påpekanden om att jag är just det.

Nåväl. När man tittar igenom listan på blogginlägg så hittar man säkert en del hyfsat iögonfallande rubriker, men de handlar allt som oftast om tre saker: kändisar, "dagens outfit" och dylikt eller brustna hjärtan. I alla tre fall är det med en förkrossande majoritet kvinnor som är skribenter. Den maskulina delen, eller den jag läst, tenderar oftast att skriva om allt mellan himmel och jord, den främsta gemensamma nämnaren är att de allt som oftast är ganska bittra, vilket för all del gör mig och det här inlägget precis lika lite utstickande som alla hundratals kändis-inlägg som dyker upp på folks bloggar dagligen. (Jag vill till det här stycket lägga till i en parentes att det inte alltid till 100% går att säga om det är en man eller en kvinna som ligger bakom bloggen, det går bara med hjälp av könsroller och stereotyper att göra kvalificerade gissningar.)

Men egentligen: vem f*n bryr sig? Vem bryr sig om vad folk har för kläder på sig idag? Vem bryr sig om hur värdelöst din relation går, eller för all del hur dåligt ditt letande efter ett nytt förhållande går? Vem bryr sig om hur bitter och gnällig jag är? Inte jag. Frågan är om jag ens bryr mig om vad jag själv skriver?

Jag tror egentligen inte att någon faktiskt bryr sig om vad någon annan har på sig var eviga dag. Jag tror inte heller att någon faktiskt förväntar sig eller tror att någon bryr sig. Men varför inte? Kan man få lite halvhjärtade, uppmuntrande kommentarer så är de betydligt bättre än inga alls. Sedan finns det ju ett sorgligt fåtal som byggt upp en ram kring sitt eget förnuft och tror på allvar att allt bra folk säger till dem är 100% ärligt och helhjärtat, och sedan när de får lite konstruktiv kritik faller ramarna sönder, världen kollapsar och i slutändan leder det till ett raserianfall och en interaktiv utskällning för den stackars saten som vågade säga vad han faktiskt tycker. Skam åt den som sticker ut och vågar vara ärlig.

Dessa artiklar som egentligen handlar om absolut ingenting alls, är ju som vi alla kan vara ganska överens om fullständigt oproduktiva. Men trots allt så är de långt ifrån onödiga. De visar ständigt upp hur tomma och meningslösa liv många (ofta unga) människor lever idag. Liv utan någon som helst inslag av djupare mening eller syfte, utan några visioner man lever efter eller konstruktiva mål man strävar efter att uppnå. Det handlar bara om att se detta. Detta blir än tydligare när folk berättar om vad de gjort i sitt liv den senaste tiden. Det handlar alltid om en resa, och alltså inte om resmålet, utan om själva resan. Alternativt handlar det om den senaste shoppingrundan, ungefär lika konstruktivt.

Men någonstans måste man nog se djupare än att det bara är gemene människas försök att ropa efter uppmärksamhet i ett liv av tysthet och bortglömdhet. Förstå att för människan som skriver, så fyller varje inlägg man skriver på sin blogg en funktion, och varje kommentar, helt hyfsat positiv, man får fyller en ack så viktig funktion. Den uppmuntrar till ett fortsatt strävande efter någonting större. Något som sträcker sig utanför kändisskvaller, shoppingrundor eller allmän bitterhet. Något som faktiskt gör skillnad.

/ Sjusovaren

PS.

Idag har jag varit på gymmet, och spelat kort med polarna. Imorrn ska jag gå till frisören, och ha på mig en grå fleecetröja, blå jeans och svarta skor. Någon som egentligen bryr sig?

Lovar att jag skall försöka komma ihåg att skriva ett inlägg om gatuvåldet imorrn också, ett viktigt ämne som tål att diskuteras, tycker jag.

DS.