sjusovaren

STEG 1:
Namn: Joppa
Födelseplats: Spånga/Tensta
Bor: Se ovan.
Ögonfärg: Bruna.
Hårfärg: Brunt, i stort sett
Höger eller vänsterhänt: Höger.
Kär? Ja.

STEG 2:
Civilstatus: Upptagen.
Skor som du bar idag: Skor och skor... de är mest smuts och hål.
Dina svagheter: Har inte hittat dem än.
Rädsla: Hitta en svaghet?
Målsättning: Världsherravälde(?)

STEG 5:
Svär du: Det händer
Sjunger du: Ackompanjerad, ja.
Gillade du skolan: Gymnasiet var kickasscooling. I övrigt, nja.
Tror du på dig själv: Of course I do.

STEG 7:
Har du någonsin..
gjort något som du ångrar: Ja, självklart.
fått IG i nått ämne eller på något prov: Ja.

STEG 8:
I framtiden..
Namn på barn: Joppa Junior, of course.
Hur vill du dö: Jag ska aldrig dö! (Annars blir man ihågkommen om man korsfästs, har jag hört...)
Vad vill du bli när du blir gammal: Ruler of the world?

STEG 9:
Antal människor du skulle ge ditt liv för: 2-3 stycken. (En av dem kallas Sjusovaren, minns jag).
Antal CD-skivor du äger: 40-50 stycken
Hur många gånger har du varit med i tidningen: Jag anses väl inte vara allmänintresse. Skrattar bäst som skrattar sist...

STEG 10:
Vad ska du göra i sommar: Herregud, det är inte ens vinter än.
Vad ska du göra i vinter: Frysa, I believe.
När tog du studenten: 2008.
Vad gör du efter gymnasiet: det undrar jag fortfarande.
Ska du bo i Sverige när du börjar jobba: Ge mig ett jobb så flyttar jag till Tahiti.
Vad händer till helgen: Har en flickvän att krama på, det brukar fungera fint.
Vad vill du helst göra just nu: bli klar med den här satans listan som jag börjat ångra.



Gott folk; för den stora massan av er, d.v.s ni som inte orkat läsa listan, kan jag sammanfatta den med att den var precis lika intetsägande som listor brukar vara, trots att jag eliminerat nära hälften av alla frågor i den.
I övrigt;

VARNING! Ifyllande av listor lik denna skadar allvarligt dig och personer i din omgivning!


That's all for now.
Ciao.

/ Sjusovaren, the one and blacklisted...

Som ni alla eventuellt har märkt så tycker jag hyfsat illa om när det går inflation i saker. Och det gäller inte bara ekonomisk inflation, det kan vara vad som helst som uppstår (alt. används) i sådan utsträckning att det slutligen förlorar sitt värde.

Som den restriktive (ja, tro det eller ej) man jag ibland kan vara så har jag under en tid studerat en del olika bloggar med olika inriktningar, vars enda gemensamma nämnare är att de alla ryms under domänen blogg.se.

Jag har hyllat, hånat och kritiserat. Jag har tänkt, ifrågasatt och filosoferat.

Men en sak jag verkligen fastnat för är den ändlösa, och oftast helt värdelösa, form av inspiration alla relativt poänglösa bloggar vill exponera en för. Vare sig det gäller klädval, livsåskådning, musiksmak eller interiörsstilar så skall man konstant "läsa, se och inspireras". Och alltså jag vet inte, men klänningar lika konkreta som en tavla av Picasso, låtar lika välsmakande (bildligt talat, alltså) som avslagen champagne och köksinredningar lika smakfulla som en knippe broccoli, blir man så j*vla inspirerad av det? Nej, faktiskt, jag står över...

I slutändan handlar ju allt bloggande om att man faktiskt vill ha uppmärksamhet och att man vill att folk ska tycka att man gör något bra. Ja, det är faktiskt även mitt innersta syfte med den här bloggen.

Men jag hoppas, ja jag faktiskt ber er, låt er för allt i världen inte inspireras av den här bloggen. Det mesta som skrivs här, eller på många andra bloggar, är sannerligen ingenting att ta efter!

Sjusovaren, the one and... inspired?

Jag brukar så ofta jag kan ha förståelse, tålamod och en allmänt god inställning till vilt främmande människor på tunnelbanan, bussen, eller var än det må vara.

Men idag vart det plötsligt jävligt svårt.

På tunnelbanan, på väg hem från stan där jag var på bio, råkar jag av en slump hamna bredvid någon dam i ca 25-årsåldern som hade en sådan där patetiskt liten hund i handväskan. Någonting jag absolut inte står ut med, men som jag ändå oftast lyckas hålla mig ifrån att reagera uppenbart emot. Men när resten av alla människor runt om oss i vagnen plötsligt börjar titta på, gulla med, och småskratta åt hunden, så var jag väldigt nära att ställa mig upp och ge alla närvarande en kollektiv utskällning. Men då sådant sällan ger något vidare konstruktivt resultat, så bytte jag bara vagn. Jag klarade inte av att sitta kvar mitt i infernot i det tysta.

När saker sedan inte kunde bli värre, trodde jag, så gick jag i Liljeholmen på samma tvärbana som ett fjortisgäng på fem personer (tre flickor, två pojkar, för det akademiska intresset). Min första tanke var; måtte de hålla käften. Så blev, naturligtvis, icke fallet. Tvärtom.

De drog igång som hormonstinna, uppblåsta, ytliga, världsfrånvarande, trångsynta och allmänt överspacklade ungdomar alltid gör. Två av flickorna sitter och diskuterar vodka med höga röster (face it flickor, ni är för unga), den tredje tjejen sitter och skriker om hon skall ha en rosa eller en grön jacka på sig (vem bryr sig, egentligen? Men ta för fan inte den rosa!) utan att någon lyssnar. Den ena pojken stoppar i-podhörlurarna i öronen och blir utskälld av flickorna för att han är osocial. Den andra pojken ser sin chans och frågar "ödmjukt" flickorna om han ska sätta på musik på sin mobiltelefon istället så att de alla kan höra (för allt i världen, GÖR INTE DET!). Den tredje flickan fortsätter att fråga alla om vilken jacka hon skall ha, och till slut reagerar pojken med mobiltelefonen och säger "ta den rosa då" (han måste varit tokig, eller något).


Now, to the point: Jag tycker allmänt att man kan låta folk göra precis vad som helst, i stort sett, så länge de gör det med stil och professionalitet (finns det ett sådant ord? annars kom jag just på det). Kan inte kvinnor i 25-års åldern åka tunnelbana med stil och professionalitet? Förbjud dem att göra det. Kan inte ungdomar vistas ute bland folk och vara sociala med stil och professionalitet? Förbjud dem att göra det. Kan inte jag skriva sådana här gnällartiklar med stil och professionalitet? Förbjud mig att göra det. Kan inte syrran skriva resedagbok från Thailand med stil och professionalitet? Förbjud henne att höre det (No offence syrran, du skriver utmärkt).  Farsan kan klart inte klä sig med stil och professionalitet; Förbjud... nej förresten, låt honom klä sig ändå.

Kort sagt; Tänk efter! Kan inte du göra vissa saker med stil och professionalitet, så gör dem inte! För dina medmänniskors skull. Ser du folk som gör saker utan någon som helst stil och professionalitet, låt oss förbjuda dem att göra det. För vår allas trevnad.

Kalla mig galen. Jag säger ändå bara vad alla tänker innerst inne :)

/ Sjusovaren (who else?)

Eftersom jag valt att ha min blogg på domänen blogg.se, så har jag den stora favören att varje gång jag skall logga in på mitt bloggkonto se en lista på de senast upplagda blogginläggen på domänen. Dock måste jag med viss bedrövan säga att det är sällan man hittar något som är värt att läsa. Förmodligen är inte det här inlägget heller värt att läsa. Jag är nog bara bitter och cynisk, vilket bekräftar Tobbes upprepade påpekanden om att jag är just det.

Nåväl. När man tittar igenom listan på blogginlägg så hittar man säkert en del hyfsat iögonfallande rubriker, men de handlar allt som oftast om tre saker: kändisar, "dagens outfit" och dylikt eller brustna hjärtan. I alla tre fall är det med en förkrossande majoritet kvinnor som är skribenter. Den maskulina delen, eller den jag läst, tenderar oftast att skriva om allt mellan himmel och jord, den främsta gemensamma nämnaren är att de allt som oftast är ganska bittra, vilket för all del gör mig och det här inlägget precis lika lite utstickande som alla hundratals kändis-inlägg som dyker upp på folks bloggar dagligen. (Jag vill till det här stycket lägga till i en parentes att det inte alltid till 100% går att säga om det är en man eller en kvinna som ligger bakom bloggen, det går bara med hjälp av könsroller och stereotyper att göra kvalificerade gissningar.)

Men egentligen: vem f*n bryr sig? Vem bryr sig om vad folk har för kläder på sig idag? Vem bryr sig om hur värdelöst din relation går, eller för all del hur dåligt ditt letande efter ett nytt förhållande går? Vem bryr sig om hur bitter och gnällig jag är? Inte jag. Frågan är om jag ens bryr mig om vad jag själv skriver?

Jag tror egentligen inte att någon faktiskt bryr sig om vad någon annan har på sig var eviga dag. Jag tror inte heller att någon faktiskt förväntar sig eller tror att någon bryr sig. Men varför inte? Kan man få lite halvhjärtade, uppmuntrande kommentarer så är de betydligt bättre än inga alls. Sedan finns det ju ett sorgligt fåtal som byggt upp en ram kring sitt eget förnuft och tror på allvar att allt bra folk säger till dem är 100% ärligt och helhjärtat, och sedan när de får lite konstruktiv kritik faller ramarna sönder, världen kollapsar och i slutändan leder det till ett raserianfall och en interaktiv utskällning för den stackars saten som vågade säga vad han faktiskt tycker. Skam åt den som sticker ut och vågar vara ärlig.

Dessa artiklar som egentligen handlar om absolut ingenting alls, är ju som vi alla kan vara ganska överens om fullständigt oproduktiva. Men trots allt så är de långt ifrån onödiga. De visar ständigt upp hur tomma och meningslösa liv många (ofta unga) människor lever idag. Liv utan någon som helst inslag av djupare mening eller syfte, utan några visioner man lever efter eller konstruktiva mål man strävar efter att uppnå. Det handlar bara om att se detta. Detta blir än tydligare när folk berättar om vad de gjort i sitt liv den senaste tiden. Det handlar alltid om en resa, och alltså inte om resmålet, utan om själva resan. Alternativt handlar det om den senaste shoppingrundan, ungefär lika konstruktivt.

Men någonstans måste man nog se djupare än att det bara är gemene människas försök att ropa efter uppmärksamhet i ett liv av tysthet och bortglömdhet. Förstå att för människan som skriver, så fyller varje inlägg man skriver på sin blogg en funktion, och varje kommentar, helt hyfsat positiv, man får fyller en ack så viktig funktion. Den uppmuntrar till ett fortsatt strävande efter någonting större. Något som sträcker sig utanför kändisskvaller, shoppingrundor eller allmän bitterhet. Något som faktiskt gör skillnad.

/ Sjusovaren

PS.

Idag har jag varit på gymmet, och spelat kort med polarna. Imorrn ska jag gå till frisören, och ha på mig en grå fleecetröja, blå jeans och svarta skor. Någon som egentligen bryr sig?

Lovar att jag skall försöka komma ihåg att skriva ett inlägg om gatuvåldet imorrn också, ett viktigt ämne som tål att diskuteras, tycker jag.

DS.

Hur kan gemene svenska människa beskylla media för att hon har snedvridna ideal?

Alltid samma grej; "media påverkar", "det är medias fel" samt "det är media som sabbar allt". Skitsnack, det är vi människor som tillsammans sätter upp våra gemensamma krav och ideal. Skyll inte på att media framhäver en viss sorts (konstgjord) människa, media ger oss bara vad vi frågar efter T.ex.. gnäller lustigt många på att "idol"-juryn är för elak, men det är ofta samma människor som sitter och kollar på s k i t e n. Jag tror inte att producenterna bakom programmet är intresserade av att skapa något moraliskt exempel, eller att vi egentligen ens ska tycka att det är ett bra program. De är bara intresserade av att vi ska titta på det. Och det gör vi ju, tydligen. Tittarsiffror ger pengar, pengar är the main thing.

Utbudet i media är som med allting annat: utbud och efterfrågan styr. Om vi ber om ett program med plastikopererade nollor som skall stå framför en kamera och se attraktiva ut (nej, jag syftade inte på idol) så sätter jag allt jag har på att vi får det. Men skyll sedan inte på media när ni tycker att det är märkligt att man visar sådana program.

En vän till mig snappade upp det här citatet på bussen, sagt av en tonårig tjej:

- Jag fick iallafall fyra rätt på DNs nutidsorientering, eftersom Göran Persson är den nya statsministern och den där hemsidan dom stängde ner hette pirat.se


WHAT??? Tro inte att hon är ensam om att vara helt ute och cykla i informationsdjungeln. Läskigt många tror sig veta liknande lögner som sanning. Varför? För att man inte bryr sig.

Skit samma om Persson eller Reinfeldt är statsminister - Det blir ju ingen skillnad ändå. Eller?

Hatar feber. 38 grader och saftig huvudvärk. Ibland är livet inte vad man vill ha.

Å andra sidan är det en dag av ganska många...

Skolval imorrn. Måtte jag vara frisk.

Rösta på (s)öndag!