sjusovaren

Jag brukar så ofta jag kan ha förståelse, tålamod och en allmänt god inställning till vilt främmande människor på tunnelbanan, bussen, eller var än det må vara.

Men idag vart det plötsligt jävligt svårt.

På tunnelbanan, på väg hem från stan där jag var på bio, råkar jag av en slump hamna bredvid någon dam i ca 25-årsåldern som hade en sådan där patetiskt liten hund i handväskan. Någonting jag absolut inte står ut med, men som jag ändå oftast lyckas hålla mig ifrån att reagera uppenbart emot. Men när resten av alla människor runt om oss i vagnen plötsligt börjar titta på, gulla med, och småskratta åt hunden, så var jag väldigt nära att ställa mig upp och ge alla närvarande en kollektiv utskällning. Men då sådant sällan ger något vidare konstruktivt resultat, så bytte jag bara vagn. Jag klarade inte av att sitta kvar mitt i infernot i det tysta.

När saker sedan inte kunde bli värre, trodde jag, så gick jag i Liljeholmen på samma tvärbana som ett fjortisgäng på fem personer (tre flickor, två pojkar, för det akademiska intresset). Min första tanke var; måtte de hålla käften. Så blev, naturligtvis, icke fallet. Tvärtom.

De drog igång som hormonstinna, uppblåsta, ytliga, världsfrånvarande, trångsynta och allmänt överspacklade ungdomar alltid gör. Två av flickorna sitter och diskuterar vodka med höga röster (face it flickor, ni är för unga), den tredje tjejen sitter och skriker om hon skall ha en rosa eller en grön jacka på sig (vem bryr sig, egentligen? Men ta för fan inte den rosa!) utan att någon lyssnar. Den ena pojken stoppar i-podhörlurarna i öronen och blir utskälld av flickorna för att han är osocial. Den andra pojken ser sin chans och frågar "ödmjukt" flickorna om han ska sätta på musik på sin mobiltelefon istället så att de alla kan höra (för allt i världen, GÖR INTE DET!). Den tredje flickan fortsätter att fråga alla om vilken jacka hon skall ha, och till slut reagerar pojken med mobiltelefonen och säger "ta den rosa då" (han måste varit tokig, eller något).


Now, to the point: Jag tycker allmänt att man kan låta folk göra precis vad som helst, i stort sett, så länge de gör det med stil och professionalitet (finns det ett sådant ord? annars kom jag just på det). Kan inte kvinnor i 25-års åldern åka tunnelbana med stil och professionalitet? Förbjud dem att göra det. Kan inte ungdomar vistas ute bland folk och vara sociala med stil och professionalitet? Förbjud dem att göra det. Kan inte jag skriva sådana här gnällartiklar med stil och professionalitet? Förbjud mig att göra det. Kan inte syrran skriva resedagbok från Thailand med stil och professionalitet? Förbjud henne att höre det (No offence syrran, du skriver utmärkt).  Farsan kan klart inte klä sig med stil och professionalitet; Förbjud... nej förresten, låt honom klä sig ändå.

Kort sagt; Tänk efter! Kan inte du göra vissa saker med stil och professionalitet, så gör dem inte! För dina medmänniskors skull. Ser du folk som gör saker utan någon som helst stil och professionalitet, låt oss förbjuda dem att göra det. För vår allas trevnad.

Kalla mig galen. Jag säger ändå bara vad alla tänker innerst inne :)

/ Sjusovaren (who else?)