sjusovaren

Den gångna dagen, ondag 12 februari 2008, har varit den mest betydelsefulla dagen i mitt liv på mycket länge.

Jag kan och vill inte i detalj redogöra för er allt vad som hänt, sagts och tänkts. Men den har verkligen förändrat mig mycket.

Och slutresultat blev att jag kom att tänka på ett klassiskt talessätt; "alla har en historia att berätta". Men det är mer än bara det, alla har en viktig historia att berätta. Och det är den historien du måste sprida, även om den tynger dig, svärtar ner ditt förflutna, så är den en stor del av det som är du, och det måste du acceptera, och låta andra lära av din historia.

Det är också mycket intressant att studera dessa historier, för medans man gör det går det ofta upp både för berättaren och för lyssnaren hur oerhört unik varje historia är, och vilken betydelse och kraft som trots allt gömmer sig i historien. Men det är inte alltid lätt att upptäcka vad som är just ens egen historia, men den finns där, inom dig. Ibland i ditt medvetna, ibland i ditt undermedvetna. Men om du bara låter tankarna flöda fritt, och släpper lös alla de minnen, tragedier och lyckliga stunder, som finns inom dig, så kommer också din historia snart att uppenbara sig.

Vi lär oss av historien. Både av vår egen historia, och av andras historia. Både av individens historia, och av samhällets historia. Och vi får aldrig, aldrig, förringa det historien har att säga oss. Detta gäller framför allt när du analyserar din egen historia. Även om det är av ödmjukhet, och ödmjukhet är ett gott ting, så får du aldrig förringa eller nedvärdera din historia, för den är lika unik som du, rent av kan det vara så att det är just den här historien som gör dig unik. Och det gör den till något mycket, mycket värdefullt. Därför måste du också berätta din historia, låt framtiden lära sig av det förflutna, och berätta din historia i sin helhet, annars kommer den att falla i glömska. Och det är den alltför värdefull för att vi skall ha råd med.

// Sjusovaren.