sjusovaren

Först och främst: Den här texten är rakt igenom ironisk, bitter, cynisk, underhållande och mansgrisig. Så om Du ogillar någon av de ingredienserna, var vänlig sluta läs inlägget här och nu. Ingenting av det som står i detta inlägg är mina egentliga åsikter, så kommentarer som eventuellt framkommer av uppstående reaktioner fylla av rent hat undanbedes vänligen. Men inga kommentarer kommer givetvis censureras.

---

Ett förhållande mellan en man och en kvinna kan å det enklaste liknas vid en gammal hederlig kolonialisering. En kolonialmakt (mannen) kliver rakt och bestämt in i kolonins (kvinnans) vardag och säger "Stopp. Nu är det slut. Härmed tar jag över, och mitt ord är det som gäller från nu".

Och under de omständigheterna lever från och med det kolonialmakten (mannen) och kolonin (kvinnan) nu sina liv. Kolonialmakten (mannen) egentligen fullständigt oberoende av kolonins (kvinnans) inkomster, hängivenhet och stöd. Kolonin (kvinnan) däremot är helt och fullständigt beroende av kolonialmaktens (mannens) ekonomiska och sociala stöd. Det råder helt enkelt en form av enkelriktad symbios, ett beroende.

Så varar det fram tills den dag kolonialmakten (mannen) bestämmer sig för att det härmed får vara nog, kolonin (kvinnan) får nu klara sig på egen hand. Kolonialmakten (kvinnan) tar sitt och drar och lämnar kolonin (kvinnan) utan vare sig betalningsmedel eller proviant.

Och det som vanligen sedan händer med kolonin (kvinnan) är att det uppstår ett maktvacuum. Olika fraktioner ser sin chans till makt och totalt inbördeskrig uppstår.

Det låter väl helt rimligt, eller hur?


Den enda egentliga skillnaden är att kolonialmakten suger ut sin koloni på rikedomar. Men vanligtvis är det kvinnan som suger ut sin man på pengar.


/ Sjusovaren


PS. 
återigen: Denna text är ämnad att vara helt ironisk. Jag ber er ödmjukt att inte reagera med vrede på den. Tack för visad hänsyn!
DS.