It's getting lonely

Den annars så iskalla (officiellt, alltså, vissa vet ju annat...) undertecknade skall nu definitivt visa sig mänsklig.

Han skall erkänna att han saknar vissa människor. För det börjar bli ganska ensamt att bo själv på 120 kvadratmeter.
Mycket damm, mycket tomrum, mycket eko. Stängda dörrar man inte vågar öppna för att man inte vill veta vad som gömmer sig bakom.

När föräldrarna är bortresta blir det plötsligt påtagligt att ett liv i ensamhet inte är så glamouröst som det verkar för många nyblivna studenter; nej tacka vet jag sällskap.

När dessutom flickvännen är bortrest blir situationen än mer makaber.
Tror dessutom att en viss polare börjar bli trött på att springa hit så fort jag kallar.

Nej, la madre y la padre. Det är dags att komma hem nu. Jag saknar er.


Tänk, det var nog det sista jag trodde att jag själv skulle säga i den här situationen...

god natt kamrater


/ Sjusovaren, the one and lonely

Kommentarer
Postat av: cissi1968

Stackars liten, du kan inte ha de lätt :)

2008-07-29 @ 08:31:14
Postat av: Emmie

Nämen älskling <33 Saknade dej med när jag var borta. Och det var extremt tomt i lägenheten när Bappe å Christin inte var hemma :/



Duktig då har blitt på att uppdatera för övrigt :O nu måste jag med bli de juh!

Postat av: Emmie

Förlåt älskling, men la e feminimt så el padre ;) Annars blir det den(bstämmd feminim form) pappan

2008-08-10 @ 21:53:58
URL: http://nomoretearsinmyeye.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback