Paradoxen ger mig en snyting...

Ja, alltså det är alltid väldigt roligt att få kommentarer på sina inlägg, både positiva, negativa och bara konstiga kommentarer.

Men de finns de som man gillar snäppet mer än andra, och det gällde en kommentar jag fick från min egen favorit-bloggare Maria (
http://mariahh.blogg.se/), som bland annat skrev
"For some reason känns du inte lika mystisk längre, kanhända för att du helt plötsligt verkar mänsklig".

Det är sådana kommentarer som får en att börja fundera; jag menar, någonstans är det väl bra att vara mänsklig. Även om den här bloggen närmast givit mig utlopp för min omänskliga sida, på gott och ont. Förvisso ligger det väldigt sällan något ont i att vara mänsklig, men innebär det inte samtidigt att det är dags att lägga av nu?

Men hur mänskligt vore det av mig att frånhålla eder alla mina få men ack så beundransvärda (huhu) blogginlägg? Det vore ju i det närmaste omänskligt av mig. Så att göra något omänskligt... för att jag blivit mänsklig... nej jag får allt fortsätta ett tag till med det här. Det är ju så kolossalt roligt!

Nåväl, nu har jag tappat tråden totalt.

God natt.

/ Sjusovaren, the one and mänskliga


Kommentarer
Postat av: Maria

Åhåh.. tackar och bugar.

-

Det är nog ingen fara. Det är mänskligt för även en omänsklig människa att tveksamt känna sig smått mänsklig. Eller omänsklig menar jag kanske.

-

P.S.

Slutar du blogga 'på riktigt' så ska jag se till att anlita en familj mycket väl aktiva Jehovas Vittnen på åtta< personer att flytta in som närmsta grannar till dig.

D.S.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback